Har du mod?
Man talar om att under 2000-talet så har invandrarna tagit över vårt land. Man sprider hat mot Muslimer, och menar att de vill ta över styret och göra Sverige till ett nytt Iran. Men varför skulle personer som flytt politiskt och religiöst förtryck vilja göra en kopia av det landet här?
När svenskarna flydde från Sverige så var det av samma anledningar som flyktingarna ny flyr från sina länder för. De vill vara ifred. Man flyttar inte från vänner och släktingar till ett främmande land för att det är kul. Man gör det av tvång. Man svälter ihjäl, man dödas pga sin sexuella läggning, man stenas för att ha gift sig med fel man eller kvinna, man fängslas och torteras för att ha skrivit en sång eller en artikel. En del sätts i arrest för att de har en facebooksida.
Under de sista 60 åren har Sverige kämpat för lika rättigheter, för jämställdhet mellan könen, för rätten att få älska vem man vill och för rätten att tycka, skriva och säga sin åsikt. Detta är varför flyktingarna kommer hit. Inte för att skapa förtryck, utan för att få samma rättigheter som borde gälla i hela världen.
Det som skrämmer mig är att ingen vill se. Folk är blinda, döva och stumma. De vänder bort blicken från tiggaren och tröstar sig själv med att han förmodligen ändå är del av ett kriminellt nätverk, istället för att se personen i ögonen, trycka en sedel i handen och hoppas att han får mat idag. Samtidigt som man fostrar sina barn att det är viktigt att dela med sig. Hur kan man vara så känslokall? Hur kan man inte se och känna vad dessa personer som kommer till vårt fantastiska och fria land känner? De har lämnat familj, barn, släkt, vänner jobb och hus för att hoppet om ett bättre liv i deras egna land inte finns kvar.
Skulle du lämna allt? Vad skulle krävas innan du lämnade din trygghet och din familj? Vad krävs för att du ska skicka ditt barn till en främmande person och hoppas att han eller hon klarar sig genom halva Europa, ensam? Hur mycket mod tror du att det kräver? Hur hopplöst tror du livet ter sig för den personen där hon eller han befinner sig?
Varje dag möts jag av berättelser från dessa människor. Om splittrade familjer, sjukdomar i lägret och barn som dukar under. Jag ser deras ögon och all den rädsla och hopplöshet som finns där. De vill inte vara här. De vill att deras hem ska vara fritt och att allt ska vara bra, hemma. Men driften att överleva och att rädda sina barn är större och de tar sig många hundra mil för att få lov att leva.
Jag hör vanliga svenskar tala om invandrare som något farligt, något skrämmande. Och att de inte hör hemma här.
Dessa svenskar har glömt vår historia. De har glömt att det för två generationer sedan fanns folk som svalt ihjäl i Sverige. Att det för drygt 40 år sen fanns folk som frös ihjäl i sverige för de hade ingenstans att bo. Att det för 100 år sedan var ett av europas fattigaste länder.
Här kommer en påminnelse till alla er som tror att vi alltid haft det så gott ställt att vi inte kan dela med oss.
Det var en gång ett land uppe i norr som levde i misär. Större delen av befolkningen svalt ihjäl, medan en liten klick ägde marken och husen de bodde i. Varje dag var en kamp för de flesta.
En dag var det en man som bestämde sig för att sprida guds ord i stugorna för att muntra upp och sprida ljus i den fattiges misär. Eftersom prästerskapet gick övermaktens ärennden och inte brydde sig om den lilla människan blev allt fler avoga mot kyrkan. Detta gjorde att många började att samlas hemma hos den lille mannen som i all enkelhet läste ur bibeln istället för att predika om folks missgärningar och peka med hela handen. Eftersom det var förbjudet att ha religiösa sammankomster utanför kyrkans och dess kontroll dröjde det inte länge innan den lille mannen blev dömd till fängelse.
Det fanns inget i landet som hette religionsfrihet.
Samtidigt som folket svalt i landet började drömmen om ett bättre liv och ett friare liv fortplanta sig bland invånarna. Man började tala om Amerika. Under perioden 1850-1914 (54 år) så utvandrade över en miljon svenskar till Amerika. Det innebär i genomsnitt mer än 18500 svenskar / år som flyttade till ett enda land. Om man betänker att flertalet svenskar var för fattiga för att flytta längre än till Danmark och tyskland så kan man tänka vilken ofantlig mängd människor som försvann från Sverige. De försvann eftersom de svalt ihjäl, de var förföljda och de flydde även för att de var socialister eller för att de valt att gå emot sin familj. Kanske ifråga om vem de skulle gifta sig med.
I slutet på 1800-talet satsades det på att utveckla teknologi, bygga ut järnvägen och rusta upp industrin. Teknologin spred sig även till jordbrukssektorn och bönderna kunde plötsligt producera och sälja sina produkter till rimigare priser.
Plötsligt upptäckte de ledande i landet att all arbetskraft höll på att försvinna. Den sista vågen av utvandrare var en bit in på 1900-talet under den stora arbetarrörelsens politiska flykt. Då hade fackföreningarna försökt få till bättre arbetsvillkor för arbetarna med många långa strejker som följd, där arbetarna och de politiskt aktiva systematiskt förföljdes och trakasserades. De flesta flydde till Amerika.
I slutet på 1800-talet började också folket att resa sig mot överheten. Det bildades folkrörelser och människor organiserade sig och stred trots ihärdigt och ibland grymt motstånd från ledande godsägare och präster. Folket bildade opposition, lärde sig debattera och att samverka. man pratade om Frihet-Jämlikhet-Broderskap.
1889 bildades det första politiska partiet av modern typ, Socialdemokratiska Arbetarpartiet. De viktigaste frågorna handlade om allmän rösträtt och 8 timmars arbetsdag. Under denna period gick socialdemokraterna och liberalerna sida vid sida för att överbrygga klasskillnaderna i samhället, och de attackerade högern, de konservativa. Liberalerna och socialdemokraterna ville ha lika rösträtt för alla, de konservativa kunde gå med på rösträtt åt alla, men med restriktionen att de som var rika och välutbildade skulle få behålla sitt inflytande.
Slutligen hamnade både liberalerna och socialdemokraterna i andra kammaren, tack vare att lönerna gått upp så att fler nådde upp till inkomstgränsen som fanns för att man skulle ha något att säga till om. Efter kriget i början på 1900-talet när revolutionen i ryssland genomförts så kokade gatorna i sverige. missnöjet var så stort att de konservativa slutligen fick ge upp och ett historiskt beslut klubbades igenom. Sverige skulle styras enligt parlamentarisk demokratisk princip.
Från att ha varit ett land som människor flytt ifrån började nu allt fler svenskar flytta hem igen. Nu hade de lite pengar på fickan(om de hade haft tur) och kunde köpa en gård eller ett hus.
Socialdemokratin och liberalismen hade segrat, och även kvinnor fick rösträtt. Allt kunde ha varit frid och fröjd, om inte en snedvriden nationalism och rasism börjat att spridas. För tillsammans med frihetsrörelsernas frammarch stod det fortfarande en grupp högre bemedlade och konservativa personer på de stora toppositionerna. och för dem är nationalismen viktig. De kunde aldrig riktigt förlåta att Norge blev ett eget land och fick bryta sig loss ur unionen, och de såg med förrakt på de som slet för att föda deras stora gods. För dem fanns det bättre och sämre människor. Och det fanns de som inte var människor alls. Judar, Tattare, Zigenare, Samer, handikappade, ja alla som inte var som de. Stora forskningsprojekt genomfördes från statens rasbiologiska institut. allt för att kunna ta reda på vad det är som gör de rika och mäktiga till riktiga människor och de andra till sämre människor. Kanske var det näsan, eller skallen?
Man införde en utlänningslag, där man pekade på att sverige och svenskarna var unika, och måste bevaras rena. Utan inblandning av orent bod.
Man avslog alla ansökningar från judar under andra världskriget systematiskt. Ingen som hade J i passet eller Z fick komma över landets gränser. Romer som bott i sverige hela sitt liv utvisades.
Medmänsligheten kryper ihop och skäms. Hur många människors liv har sveriges stat på sitt samvete? De flesta dog.
Mest hotad var den svenska rasen av tattarna. De var mörka, främmande, alkoholiserade och farliga. De ansågs vara en farlig blandras mellan zigenare och svenskar. Man började räkna hur många tattare som fanns i Sverige, och sen krävde man åtgärder. En slutgiltig lösning på tattarfrågan. Man talade om att ta barnen från föräldrarna och tillochmed en human utrotning. Man började att tvångssterilisera de man trodde var tattare. tio år efter kristallnatten i tyskland går människor man ur huse i Jönköping för att titta på när en annan minoritetsgrupp angreps av kravaller för att slås ihjäl.
Under 50, 60-talet blåste andra vindar. Landet växte i kapital och plötsligt blev det arbetarbrist. Från de nordiska länderna, Italien, spanien och övriga Europa kom det människor som jobbade i våra industrier och såg till att landet gick runt. Att skatten kom in och kunde betala för de reformer i den sociala tryggheten som börjat ta form. Nu skulle alla ha någonstans att bo och man införde miljonprojektet. Alla barn skulle på dagis och alla mammor och pappor skulle börja jobba. Man talade om jämnlikhet, socialism och solidaritet. Detta förändrades radikalt 1969 när man införde invandringstopp eftersom facket orode sig över konkurrensen.
under 70 talet spred sig vänsterrörelserna och miljörörelserna. Man talade om frihet, socialism och jämställdhet. Man demonstrerade mot vietnamkriget och musiken tar sig nya politiska uttryck genom punken.
Vi får en femte semestervecka och mammorna jobbade så det blev vanligt att barnen var på fritids. Flyktingar började komma och människor och media oroade sig för att hela sverige skulle gå under.
Under 80 talet kämpade man mot apartheid, man talade om solitaritet och att kämpa mot orättvisorna, men i samma takt som tillgångarna ökade och folk fick mer pengar byttes socialismen ut mot kapitalism.
Flyktingarna kom från länder som chile, libanon, och Polen.
